Besök på akutmottagningen

Vanligtvis när jag är ute på våra offentligt finansierade institutioner så brukar det vara i rollen som nyfiken politiker. För en gång skull var det jag som fick agera brukare/patient. Runt 20.00-tiden igår fick jag åka in akut till Östra Sjukhuset för smärtor i magen.

1240082_10208647840572910_1567721430000680656_n

Jag har vid två tidigare tillfällen åkt in till akutmottagningen för njursten. Nu visade det sig att jag fått ännu en njursten, och fick därför avbryta After Worken inne i Göteborg för att ta mig till akutmottagningen på Östra Sjukhuset. Att beskriva smärta är såklart svårt, och jag skall inte försöka mig på att göra någon form av jämförelse, men att få njursten är allt annat än behagligt. ”Att vrida sig av smärta” är kanske det som på bästa sätt beskriver känslan.

Nåväl.

Att man behöver spendera en hel del tid med att vänta längre perioder i vården är troligtvis inte helt okänt för dig som läsare, något jag kommer till senare i blogginlägget. Det innebär att man faktiskt får ganska mycket tid på sig att filosofera kring en hel del intressanta frågor. En av de saker jag funderade kring under gårdagen var av naturliga skäl den svenska (eller framförallt den västsvenska) sjukvården. Sverige har en av världens absolut bästa sjukvård. En äldre ranking (2000) från WHO (World Health Organization) rankar den svenska sjukvården som nummer 23 i världen. Rankingar skall självklart tas med en nypa salt, och borde rimligtvis ha förändrats sedan 2000. Men den är ett bevis på att Sverige håller sig i den övre delen av världens bästa sjukvårds-nationer.

 

Varför får då den svenska välfärden så mycket ”skit”?

Det är inte helt ovanligt att jag får höra att ”allt va bättre förr”. Inte allt för sällan kopplat till den svenska sjukvården. Det är en upplevd känsla som jag tror man måste ha respekt för, även om jag med åren fått ta del av en hel del statistik som bevisar raka motsatsen. För i syvende och sist handlar det om förtroendet för den svenska välfärden, och det baseras till stor del på hur folk upplever välfärden.

 

Hur upplevde då jag gårdagens besök?

Jag kom, som sagt, in till akuten runt 20.00-tiden och blev snabbt mottagen i det superfräscha väntrummet av en sjuksköterska som bad om legitimation för inskrivning och förde mig till ett eget rum där jag fick vänta i några minuter på att jag skulle bli inskriven. Kort därefter kom samma sjuksköterska tillbaka och frågade mig om mina besvär, där jag kunde informera om att jag misstänkte att jag fått njursten. Sjuksköterskan, som va riktigt trevlig och verkligen bjöd på sig själv trots att han va i slutet på sitt långa pass, gav mig ett band runt handleden samt en plastkopp för att lämna urinprov. Direkt efter att provresultatet kommit fick jag besök av en sjuksköterska som tog blodprover och gav mig en Voltaren-injektion för att lindra smärtan.

Samtidigt som jag väntade på att medicinen skulle verka va det dags för ett nytt skift på sjukhuset. Den nya personalen kom supersnabbt för att personligen informera varje patient om skiftbytet och att de skulle få träffa ny personal. Mycket proffsigt! Efter någon timme, och när värken äntligen lagt av, fick jag träffa en läkare som berättade mer om mina resultat samt att de ville skicka mig på röntgen för att kolla hur det låg till med njurstenen. Eftersom mitt ärende va ganska lågprioriterat tog det ganska lång tid innan jag fick komma in på röntgen. Personligen gjorde det mig inget att vänta extra länge på att få komma till röntgen. Uppenbarligen fanns det patienter som behövde röntgas före mig, och då kändes det självklart att dessa fick gå före mig i kön. När det tillslut va min tur att få komma till röntgen eskorterades jag av en trevlig och glad sjuksköterska till avdelningen och jag fick där träffa ännu fler trevliga manliga och kvinnliga sjuksköterskor som genomförde min röntgen.

Kort efter röntgen fick jag åter igen träffa min läkare som berättade vad de sett på röntgen och att jag skulle få två typer av medicin för att dels underlätta smärtan och dels att hjälpa njurstenen att komma ut. Jag fick också en remiss för att röntgas igen om tre veckor för att kolla om stenen gjort någon skada. Efter läkarbesöket blev jag utskriven och min fantastiska lillebror kom och körde hem mig.

Slutsatsen av besöket? Jag är, ursäkt uttrycket, skitnöjd! Detta trots att besöket tog drygt sex timmar!

För vad gör de sex timmarna när jag åkte dit med världens smärta för att sedan åka hem med ett leende på läpparna?

 

Sammanfattningsvis har jag full förståelse för att folk tycker att vården kan bli avsevärt mycket bättre. Samtidigt tror jag vi måste bli bättre på att lyfta goda exempel där de finns! Gårdagens besök va ett sådant besök. Personalen va proffsig och trevlig och är oerhört hårt arbetande. Västra Götalandsregionen gör ett mycket bra arbete med att se till att vi som är patienter får den bästa vården möjligt för de skattemedel som bland annat tas från vår lön varje månad. Jag har absolut inget att klaga över – och för mig är det självklart att behöva vänta några timmar på ett sjukhus för att bli behandlad för mina besvär – vad de än må vara.

 

Stort tack till alla er på Östra Akutmottagning! Ni gör ett fantastiskt jobb!

 

Avslutningsvis vill jag skicka ett extra stort tack till min underbara lillebror, Victor, som hämtade mig från After Work:en, körde mig till akuten, höll mig sällskap under större delen av besöket, och körde hem mig klockan 02.00 på morgonen. Du är bäst, och jag älskar dig <3